katze

Nu kanske det där händer som jag inte tänkte skulle hända här. Jag hade mest tänkt att det skulle vara en massa bilder på söt skit jag gjort men så hinner jag ju inte göra något för jag jobbar. Jag kvällsskift som maskinoperatör. Emellanåt gör man ingenting, bara sitter och glor på lamporna som lyser grönt och villar bort sig i sitt eget huvud. Jag lyssnar mycket på P1-programmet Stil för att det verkar vara den typen av fil som min mp3 vill läsa. Jag sitter i mina illasittande björnkläder-brallor fulla av obekväma verktyg och en stor tisha, med luggen svettklistrad mot pannan och lyssnar på hur snygga folk varit genom tiderna.

 

Stil utger sig ibland för att handla om en person men de förvirrar sig ofta in i ämnen som för visso är intressanta men emellanåt jävligt långsökta. Så sitter jag där och funderar på varför jag ska få pengar för att mer eller mindre befinna mig på ett ställe i vårt hyperteknologiska samhälle? Varför gör inte maskiner jobben medans vi ägnar åt oss självuppfyllande, social, kreativ skit? Denna gången handlar Stil om Gertrud Stein, en toktant som göttade runt, samlade konst, skrev konstiga böcker och gled med sin brud Alice B. Toklas som bakade haschbrownies. Varför gör inte jag sånt? Varför sitter jag på en obekväm stege när man kan sitta i en soft salong och salonga sig och diskutera saker i sitt salongssamtal? (rätt svar är: för att jag inte är ekonomiskt oberoende). Men det är ju så, man romaniserar saker i efterhand. Man sitter inte och ba fan vilket fint moment jag har just nu, skoja inte hur amazin' mitt liv är just precis i detta ögonblick, det lär jag minnas i rosa skimmer foreverz. Det låter fint efteråt. Precis som att jag här beskriver kontrasten mellan att gå runt och vara ful och svettjobba samtidigt som man igenom maskinbruset får höra sina egna tankar på ett sätt som är lätt att undvika annars och att utöver trötta fötter kan väldiga känslor röras upp under en arbetsdag.

 

Dock saknar jag följande sammanhang i mitt liv: syjuntor, salonger och bokcirklar. Mer sånt.