Morotsmössa
Oinspirerad erbjöd jag mig att sticka en mössa till S och sa att hon fick välja (nästan) vilket garn hon ville. Så jag öste ut mina trådkorvar och nystan på golvet och vi plockade ihop några färger till en huvudbonad. Sen använde vi ingen utav dem, utan istället detta orangea garnet som jag fått av en roomie. Av någon anledning var garnet lindat på ett väldigt svulstigt sätt.
Det var allmänt svårt att lägga garnet på ett bra ställe när man satt och stickade. I knät eller bredvid mig i soffan. Båda kändes så fel när man fick syn på det. Men när jag kommit över detta så förvandlades den gamla korven istället till det här:
Morotsmössan! Den blev verkligen göttigt illorange. Lite pösigare modell än de traditionella bärmössorna men samma koncept av att det är snyggt med frukt och grönt på huvudet. Den fick även lite bruna öh, ådriga broderier? Jag vet att det egentligen finns ett bättre ord men jag är väl fortfarande nerpsykad av fallosgarnet.
byeez
Farmors Spetsar
Just nu stickar jag på en massa stora saker som tar lång tid. Så jag får lägga upp lite gamla ofräscha bilder. öh. Men ja. För ett tag sen var jag hemma hos min farmor och farfar och drack kaffe (som man ju gör med farföräldrar emellanåt). Min farmor hade rotat fram lite garn som jag kunde få titta på annars skulle hon skänka alternativt kasta. Hoardig som jag är tog jag ju rubbet. Farmor började oja sig över hur mycket skräp hon har som ligger och dräller. Dels hennes stickor som hon ju inte använder längre och gamla spetsar som hon tänkt kasta. Jag blev utom mig och sa åt henne att genast gå och hämta allt hon ville bli av med. Det slutade med att jag fick ett näst intill komplett set med stickor, har bara haft två par innan, det är ju dyrt även om man köper det second hand. Kanske skulle man ha ett fodralinlägg? Jag älskar ju fodral och syr och virkar fodral till att som behöver och inte behöver. Nu tappar jag tråden. Ja. Spetsarna. Spetsarna hon pratade om var spetsar hon virkat för att ha till örngott och lakan. De var hur pyttiga och fina som helst.
Det var metervis med sånt här krussidull. Hon tänkte att man ju inte använder lakanspets längre så det är ju bara att kasta. Jag vet inte vad man ska ha det till men det är för mycket arbete för att jag ska kunna med att hon ska slänga det för att hon tror att det är skräp.
Kungen fick vara med för skala. Inte för att jag vet om man mäter skala utifrån kungen. Man kanske använder tändstickor? Fast vem använder tändstickor? Antagligen samma personer som använder enkronor iofs. Jaja. Roligt också att jag aldrig tänkt mig att min farmor handarbetat. Hon har en klassisk historia där hon ska hälsa på farfar i stockholm och har på sig en blå dräkt. En ung kille, ca 10år säkert, på tåget synar henne uppifrån och ner och säger "snygg dress". Detta är ju fruktansvärt konstigt och fräckt, men går väl an då han var så ung (min farmor är gammal, men hennes värderingar ännu äldre). Först nu inser jag att alla dessa historier om kläder handlar om kläder som hon själv sytt, virkat och stickat. Man upphör aldrig att förvånas.
Annars har jag dragit en fet vårstädning på mitt rum. Fönstrena är så rena att man kan...se ut igenom dem. I sann feng shuianda känner jag mig ren och fräsch och blir sugen på att gå och träna och annat peppigt. Jag och S satsar beach 2013 antar jag. Inte för att jag brukar hänga på stranden men jag gillar uttrycket för det är så douchigt.
byezz
Kaninparad
När man är sjuk och arbetslös känner man varken peppen eller ambitionen, så kan man blogga och få sig att känna sig lite som en människa igen. Happy joy. Här är en massa kaniner jag gjort genom åren.
Jag hittade ett konstigt lila fluffigt garnnystan i en av mina korgar och insåg att färgen inte kunde tilltala någon annan än ett barn. Så det fick bli till en kanin. Den stickades i en enkel rundstickning, syddes ihop och fick en liten fyrkant till understycke. Den här raringen heter numera Doris och blev bortadopterad till lilla W. Lilla W gillar att stoppa saker i munnen så det blev inga knappögon, tyvärr. Annars gillar jag knappögon eller inga ögon alls för det ser liksom lite skevt ut.
En liten kanin från Uppsalatiden. Den bor i min blomkruka och har på sig vad jag tror är någon form av servetthållare från Kina som jag hittade i min mormor och morfars flyttstädning. Jag vet inte okej. Det är en kanin i alla fall.
Här är ytterligare en kanin. Vad är grejen med kaniner? Jag gillar inte ens kaniner så mycket. Det kanske är öronen som gör det. Det är roligt med långa öron. Mönstret till denna hittade jag på en ullig gullig handarbetes blogg som heter Stjernfall. Cred till henne! Lägger länken längst ner eftersom jag är för dålig på att blogga för att maxa in den i ett ord. Kaninen bor i mitt fönster. Med en Dilophosaurus. De är mycket goda vänner.
Och så var det med det. Ska tagga ner på kaniner. Det finns ju andra feta djur också, exempelvis berguv.
Byez
Cred:
