Kaninparad
När man är sjuk och arbetslös känner man varken peppen eller ambitionen, så kan man blogga och få sig att känna sig lite som en människa igen. Happy joy. Här är en massa kaniner jag gjort genom åren.
Jag hittade ett konstigt lila fluffigt garnnystan i en av mina korgar och insåg att färgen inte kunde tilltala någon annan än ett barn. Så det fick bli till en kanin. Den stickades i en enkel rundstickning, syddes ihop och fick en liten fyrkant till understycke. Den här raringen heter numera Doris och blev bortadopterad till lilla W. Lilla W gillar att stoppa saker i munnen så det blev inga knappögon, tyvärr. Annars gillar jag knappögon eller inga ögon alls för det ser liksom lite skevt ut.
En liten kanin från Uppsalatiden. Den bor i min blomkruka och har på sig vad jag tror är någon form av servetthållare från Kina som jag hittade i min mormor och morfars flyttstädning. Jag vet inte okej. Det är en kanin i alla fall.
Här är ytterligare en kanin. Vad är grejen med kaniner? Jag gillar inte ens kaniner så mycket. Det kanske är öronen som gör det. Det är roligt med långa öron. Mönstret till denna hittade jag på en ullig gullig handarbetes blogg som heter Stjernfall. Cred till henne! Lägger länken längst ner eftersom jag är för dålig på att blogga för att maxa in den i ett ord. Kaninen bor i mitt fönster. Med en Dilophosaurus. De är mycket goda vänner.
Och så var det med det. Ska tagga ner på kaniner. Det finns ju andra feta djur också, exempelvis berguv.
Byez
Cred:
Elefanten Elbon
Idag har jag inte lyckats med något (ännu) och jag har ju tänkt att denna bloggen ska vara lite av en ta tag i mitt liv grej (skaffa struktur, göra något produktivt osv ect yadayada). Så efter inte mindre än 9 yatzyrundor med Sara som jag bor med så tänkte jag lägga upp något trevligt. Lite gammalt verk kanske men när man har att tillgå så tänker jag att lika bra att lägga upp. När jag tog upp virkningen för några år sen (min mamma lärde min bror och mig att virka när vi var små men sedan hade jag en ordentlig paus från det i åtminstone tio år) så var jag väldigt inne på amigurumi. Amigurumi är något japanskt påhitt där man virkar små djur, vilket är perfekt om man är nybörjare och inte har mer än restgarner att tillgå. Så jag satte igång att leta gulliga djur att virka på interwebz och hittade ett elefantmönster.
Eftersom jag har omotiverat mycket gosedjur för att vara 23 år gammal blev elefanten bortadopterad. Elbon, som hans nya pappa döpte honom till, fick sedan ett lyckligt liv på ett nattduksbord. Här ser vi honom dock i sin naturliga miljö, en glänta bakom en parkeringsplats.
Chill out
