Kanin
Jag hittade såklart en till kanin i en blomkruka.
Han var så liten att jag hela missade honom. I bakgrunden ser ni en råtta komma smygande. Jag känner att jag absolut lyckats med dramatiken i den här bilden. Men var inte oroliga. De leker säkert bara en fredlig omgång kurragömma.
Farmors Spetsar
Just nu stickar jag på en massa stora saker som tar lång tid. Så jag får lägga upp lite gamla ofräscha bilder. öh. Men ja. För ett tag sen var jag hemma hos min farmor och farfar och drack kaffe (som man ju gör med farföräldrar emellanåt). Min farmor hade rotat fram lite garn som jag kunde få titta på annars skulle hon skänka alternativt kasta. Hoardig som jag är tog jag ju rubbet. Farmor började oja sig över hur mycket skräp hon har som ligger och dräller. Dels hennes stickor som hon ju inte använder längre och gamla spetsar som hon tänkt kasta. Jag blev utom mig och sa åt henne att genast gå och hämta allt hon ville bli av med. Det slutade med att jag fick ett näst intill komplett set med stickor, har bara haft två par innan, det är ju dyrt även om man köper det second hand. Kanske skulle man ha ett fodralinlägg? Jag älskar ju fodral och syr och virkar fodral till att som behöver och inte behöver. Nu tappar jag tråden. Ja. Spetsarna. Spetsarna hon pratade om var spetsar hon virkat för att ha till örngott och lakan. De var hur pyttiga och fina som helst.
Det var metervis med sånt här krussidull. Hon tänkte att man ju inte använder lakanspets längre så det är ju bara att kasta. Jag vet inte vad man ska ha det till men det är för mycket arbete för att jag ska kunna med att hon ska slänga det för att hon tror att det är skräp.
Kungen fick vara med för skala. Inte för att jag vet om man mäter skala utifrån kungen. Man kanske använder tändstickor? Fast vem använder tändstickor? Antagligen samma personer som använder enkronor iofs. Jaja. Roligt också att jag aldrig tänkt mig att min farmor handarbetat. Hon har en klassisk historia där hon ska hälsa på farfar i stockholm och har på sig en blå dräkt. En ung kille, ca 10år säkert, på tåget synar henne uppifrån och ner och säger "snygg dress". Detta är ju fruktansvärt konstigt och fräckt, men går väl an då han var så ung (min farmor är gammal, men hennes värderingar ännu äldre). Först nu inser jag att alla dessa historier om kläder handlar om kläder som hon själv sytt, virkat och stickat. Man upphör aldrig att förvånas.
Annars har jag dragit en fet vårstädning på mitt rum. Fönstrena är så rena att man kan...se ut igenom dem. I sann feng shuianda känner jag mig ren och fräsch och blir sugen på att gå och träna och annat peppigt. Jag och S satsar beach 2013 antar jag. Inte för att jag brukar hänga på stranden men jag gillar uttrycket för det är så douchigt.
byezz
Kaninparad
När man är sjuk och arbetslös känner man varken peppen eller ambitionen, så kan man blogga och få sig att känna sig lite som en människa igen. Happy joy. Här är en massa kaniner jag gjort genom åren.
Jag hittade ett konstigt lila fluffigt garnnystan i en av mina korgar och insåg att färgen inte kunde tilltala någon annan än ett barn. Så det fick bli till en kanin. Den stickades i en enkel rundstickning, syddes ihop och fick en liten fyrkant till understycke. Den här raringen heter numera Doris och blev bortadopterad till lilla W. Lilla W gillar att stoppa saker i munnen så det blev inga knappögon, tyvärr. Annars gillar jag knappögon eller inga ögon alls för det ser liksom lite skevt ut.
En liten kanin från Uppsalatiden. Den bor i min blomkruka och har på sig vad jag tror är någon form av servetthållare från Kina som jag hittade i min mormor och morfars flyttstädning. Jag vet inte okej. Det är en kanin i alla fall.
Här är ytterligare en kanin. Vad är grejen med kaniner? Jag gillar inte ens kaniner så mycket. Det kanske är öronen som gör det. Det är roligt med långa öron. Mönstret till denna hittade jag på en ullig gullig handarbetes blogg som heter Stjernfall. Cred till henne! Lägger länken längst ner eftersom jag är för dålig på att blogga för att maxa in den i ett ord. Kaninen bor i mitt fönster. Med en Dilophosaurus. De är mycket goda vänner.
Och så var det med det. Ska tagga ner på kaniner. Det finns ju andra feta djur också, exempelvis berguv.
Byez
Cred:
Tororomössa
Aloha. För något år sen virkade jag en Tororomössa. Tyvärr bodde jag i Uppsala vid den tiden och hade inte nog med stake att gå runt i denna gulliga grejen bland alla ekonomer och jurister på min institution. Den fick istället bli en julklapp till en vän som uppskattar studio Ghibli-filmer lika mycket som jag. Bilden är inte så fin för den togs i all hast innan mössan åkte ner i ett paket.
Men det är detta som är det fina med just virkning, det går så snabbt att se vad som fungerar, ta upp och göra om tills det blir som man vill ha det. Bara att googla runt lite bilder på hur andra gjort för att få en Totoro på huvudet så kan man snabbt hitta på ett eget mönster.
Väl mött playas
Elefanten Elbon
Idag har jag inte lyckats med något (ännu) och jag har ju tänkt att denna bloggen ska vara lite av en ta tag i mitt liv grej (skaffa struktur, göra något produktivt osv ect yadayada). Så efter inte mindre än 9 yatzyrundor med Sara som jag bor med så tänkte jag lägga upp något trevligt. Lite gammalt verk kanske men när man har att tillgå så tänker jag att lika bra att lägga upp. När jag tog upp virkningen för några år sen (min mamma lärde min bror och mig att virka när vi var små men sedan hade jag en ordentlig paus från det i åtminstone tio år) så var jag väldigt inne på amigurumi. Amigurumi är något japanskt påhitt där man virkar små djur, vilket är perfekt om man är nybörjare och inte har mer än restgarner att tillgå. Så jag satte igång att leta gulliga djur att virka på interwebz och hittade ett elefantmönster.
Eftersom jag har omotiverat mycket gosedjur för att vara 23 år gammal blev elefanten bortadopterad. Elbon, som hans nya pappa döpte honom till, fick sedan ett lyckligt liv på ett nattduksbord. Här ser vi honom dock i sin naturliga miljö, en glänta bakom en parkeringsplats.
Chill out
