katze

Nu kanske det där händer som jag inte tänkte skulle hända här. Jag hade mest tänkt att det skulle vara en massa bilder på söt skit jag gjort men så hinner jag ju inte göra något för jag jobbar. Jag kvällsskift som maskinoperatör. Emellanåt gör man ingenting, bara sitter och glor på lamporna som lyser grönt och villar bort sig i sitt eget huvud. Jag lyssnar mycket på P1-programmet Stil för att det verkar vara den typen av fil som min mp3 vill läsa. Jag sitter i mina illasittande björnkläder-brallor fulla av obekväma verktyg och en stor tisha, med luggen svettklistrad mot pannan och lyssnar på hur snygga folk varit genom tiderna.

 

Stil utger sig ibland för att handla om en person men de förvirrar sig ofta in i ämnen som för visso är intressanta men emellanåt jävligt långsökta. Så sitter jag där och funderar på varför jag ska få pengar för att mer eller mindre befinna mig på ett ställe i vårt hyperteknologiska samhälle? Varför gör inte maskiner jobben medans vi ägnar åt oss självuppfyllande, social, kreativ skit? Denna gången handlar Stil om Gertrud Stein, en toktant som göttade runt, samlade konst, skrev konstiga böcker och gled med sin brud Alice B. Toklas som bakade haschbrownies. Varför gör inte jag sånt? Varför sitter jag på en obekväm stege när man kan sitta i en soft salong och salonga sig och diskutera saker i sitt salongssamtal? (rätt svar är: för att jag inte är ekonomiskt oberoende). Men det är ju så, man romaniserar saker i efterhand. Man sitter inte och ba fan vilket fint moment jag har just nu, skoja inte hur amazin' mitt liv är just precis i detta ögonblick, det lär jag minnas i rosa skimmer foreverz. Det låter fint efteråt. Precis som att jag här beskriver kontrasten mellan att gå runt och vara ful och svettjobba samtidigt som man igenom maskinbruset får höra sina egna tankar på ett sätt som är lätt att undvika annars och att utöver trötta fötter kan väldiga känslor röras upp under en arbetsdag.

 

Dock saknar jag följande sammanhang i mitt liv: syjuntor, salonger och bokcirklar. Mer sånt.

Detta vackra stycke har jag fått i julklapp.

 

Jag hittade såklart en till kanin i en blomkruka.

 

Eftersom jag har en passion för att göra fodral till saker blev jag överlycklig av att få en förfrågan efter ett nyckelfodral. Mmm, fodral. Vad finns det här i världen som inte behöver ett fodral? Inget säger jag er. För att det skulle bli snajsigt fick det ett fetingbroderi med Master Key från Zelda.

Voila!

 

Tydligen hade min roomie (rummis? haha) med sig en present till mig från amerikatt som hon sög på till idag. Jag blev mycket exalterad. Fantastiskt fina Adventure Time-serietidningar! REJOICE!

 

Så för ett tag sen var jag inne på panduro och kollade runt bland pärlor. Ibland när man surfar runt på pysselbloggar kommer det upp folk som gör en massa tufft med pärlor. Jag kan inget om pärlor förutom att trä dem på tråd, men de glittrar så fint och finns i massa färger så det är kul att titta på dem. I alla fall hittade jag ett hänge och blev mycket exalterad. Jag har sett folk som gör snygga broderier i såna här av kirby och liknande och har länge velat göra något själv. Eftersom jag precis återfunnit mina brodergarner (ödet) broderade jag en shy guy.

 

 

Ser lite luddig ut inser jag nu, men det är väl bara att putsa bort. Korsstygn är trevligt, det är den mest passivaktiva formen av handarbete för man syr egentlgen bara exakt samma stygn men måste ha mönstret framför sig så man kan inte sitta hur och var som helst.

 

Annars har jag skaffat mig en sekretär som är som en liten elefant. Det trumpetar när man öppnar den och är knubbig och vitgrå. Jag sitter vid den och kollar arbetsannonser och känner mig som en mycket seriös person.  Detta ledde dock till en del omöblering vilket fick min att inse att jag hoardar pysselmaterial. Tyg, garn, pärlor, spännen, spetsar. Vilket i sin tur ledde till att jag började feng shuia som en get. Min bästa form av feng shui är att ta allt jag har och lägga på golvet och sedan titta på det, dö lite inombords över att jag har så mycket grejer och sedan lägga tillbaka en sak i taget. Bara att hålla en sak i handen får en att inse att man 1 vill skapa något av den 2 vill ha den framme/på en annan plats 3 undrar vad fan det är och varför man sparat det? Nu tappar jag bort mig. Som vanligt skriver jag bara efter att jag druckit en liter kaffe och har svårt att hålla mig konsekvent.

 

Men ja. Happy joy, ett till halsand!

Oinspirerad erbjöd jag mig att sticka en mössa till S och sa att hon fick välja (nästan) vilket garn hon ville. Så jag öste ut mina trådkorvar och nystan på golvet och vi plockade ihop några färger till en huvudbonad. Sen använde vi ingen utav dem, utan istället detta orangea garnet som jag fått av en roomie. Av någon anledning var garnet lindat på ett väldigt svulstigt sätt.

 

Just nu stickar jag på en massa stora saker som tar lång tid. Så jag får lägga upp lite gamla ofräscha bilder. öh. Men ja. För ett tag sen var jag hemma hos min farmor och farfar och drack kaffe (som man ju gör med farföräldrar emellanåt). Min farmor hade rotat fram lite garn som jag kunde få titta på annars skulle hon skänka alternativt kasta. Hoardig som jag är tog jag ju rubbet. Farmor började oja sig över hur mycket skräp hon har som ligger och dräller. Dels hennes stickor som hon ju inte använder längre och gamla spetsar som hon tänkt kasta. Jag blev utom mig och sa åt henne att genast gå och hämta allt hon ville bli av med. Det slutade med att jag fick ett näst intill komplett set med stickor, har bara haft två par innan, det är ju dyrt även om man köper det second hand. Kanske skulle man ha ett fodralinlägg? Jag älskar ju fodral och syr och virkar fodral till att som behöver och inte behöver. Nu tappar jag tråden. Ja. Spetsarna. Spetsarna hon pratade om var spetsar hon virkat för att ha till örngott och lakan. De var hur pyttiga och fina som helst.

 

När man är sjuk och arbetslös känner man varken peppen eller ambitionen, så kan man blogga och få sig att känna sig lite som en människa igen. Happy joy. Här är en massa kaniner jag gjort genom åren.

 

 

Aloha. För något år sen virkade jag en Tororomössa. Tyvärr bodde jag i Uppsala vid den tiden och hade inte nog med stake att gå runt i denna gulliga grejen bland alla ekonomer och jurister på min institution. Den fick istället bli en julklapp till en vän som uppskattar studio Ghibli-filmer lika mycket som jag. Bilden är inte så fin för den togs i all hast innan mössan åkte ner i ett paket.

 

Men det är detta som är det fina med just virkning, det går så snabbt att se vad som fungerar, ta upp och göra om tills det blir som man vill ha det. Bara att googla runt lite bilder på hur andra gjort för att få en Totoro på huvudet så kan man snabbt hitta på ett eget mönster.

 

Väl mött playas

 

Idag har jag inte lyckats med något (ännu) och jag har ju tänkt att denna bloggen ska vara lite av en ta tag i mitt liv grej (skaffa struktur, göra något produktivt osv ect yadayada). Så efter inte mindre än 9 yatzyrundor med Sara som jag bor med så tänkte jag lägga upp något trevligt. Lite gammalt verk kanske men när man har att tillgå så tänker jag att lika bra att lägga upp. När jag tog upp virkningen för några år sen (min mamma lärde min bror och mig att virka när vi var små men sedan hade jag en ordentlig paus från det i åtminstone tio år) så var jag väldigt inne på amigurumi. Amigurumi är något japanskt påhitt där man virkar små djur, vilket är perfekt om man är nybörjare och inte har mer än restgarner att tillgå. Så jag satte igång att leta gulliga djur att virka på interwebz och hittade ett elefantmönster.

 

Nu ska vi se hur lätt det här med att blogga är. Har inte sysslat med bilder innan så vi får väl se hur det går. Inför julpysslet inhandlade Karin krympeplast som vi lekte med. Krympplast, som det heter på svenska, är enligt den tyska beskrivningen på baksidan ett idealisk material. Arken känns som overhead-ark och finns i genomskinligt och svart. På dem målar man vad man vill, med pennor som fäster, vilket är lite olika beroende på vilken färg arket har. Man får måla i extremt förstorad skala, för plasten drar ihop sig när man sedan lägger in sin utklippta bild i ugnen. Först gjorde jag en räv men den blev så minimal att jag har svårt att inse vad man kan använda den till ens. Jag var i alla fall helt frälst av plasten och passade på att göra mig ett halsband med Midna från Zelda Twilight Princess.